Ibland används begreppet Livets träd inom Cirkeldanser/Heliga danser. Det finns många anledningar till detta. Framförallt är det en referens till det symboliska centrum som finns i cirkelns mitt, världens mitt, och som samtidigt är människans inre mittpunkt, hennes centrum. Livets träd används även för att berätta att Heliga danser är förbunden med Kristusmytens mönster av lidande, död och återuppståndelse/nytt liv.

Trädet som axis mundi
Livets träd är en betydelsefull symbol i många religioner och myter, men används också inom andra tankesystem. Symbolen hänvisar till idén om axis mundi, jordens axel eller världens mittpunkt. I religioner och myter handlar det om det centrum från vilket allt liv utgår och till vilket allt liv går tillbaka; det är där som himmel och jord möts. Religionsforskaren Mircea Eliade menar att “[e]very microcosmos has a Center, that is to say, a place that is sacred above all” (Eliade 1991:39).

Andra symboler för axis mundi är till exempel pelaren, berget och elden. Precis som Livets träd har de använts som symboler sedan urminnes tider, både i de stora världsreligionerna och i de andliga traditioner som hör till världens urbefolkningar.

Utmärkande för trädet som axis mundi är dess koppling till den gamla föreställningen om de tre zonerna: himlen, jorden och den undre världen. Grenarna sträcker sig upp mot himlen och rötterna tränger ned under jorden. Idén med den rotade mittpunkten finns också i det uppochnedpåvända trädet, med rötterna i himlen och grenarna i jorden. Symbolen har använts i många kulturer. I Kabbalan, inom judisk mystik, står den till exempel för att verkligheten som vi ser endast är en yttre manifestation av den transcendens som kan kallas Gud.

Trädet och Kristusmyten
I skapelseberättelsen i Gamla Testamentet är Livets träd axis mundi i Edens lustgård. Man kan tolka berättelsen som att det finns både livets träd och kunskapens träd: ”Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont” (1 Mos 2:9). Men det kan också tolkas som ett enda träd. När Adam och Eva ska fördrivas från paradiset säger Gud enligt skapelseberättelsen: ”Människan har blivit en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka av och äta av livets träd, så att hon lever för alltid” (1 Mos 3: 22). Och keruber och det ljungande svärdet sätts ut för att ”vakta vägen till Livets träd” (1 Mos 3: 24).

I tidig kristendom knöts Livets träd i skapelsemyten samman med korset på Golgata. I berättelser sades det att Jesus korsfästes på samma plats där fröet till Livets träd slog rot i paradiset. Kopplingen mellan Kristuskorset och Livets träd förstärktes av att korset enligt berättelserna förfärdigades av samma träslag som Livets träd. I den armeniska och irländska kristna traditionen är korset också visuellt sammanvävt med livets träd; stiliserade grenar och blad slingrar sig runt korset.

Genom kopplingen mellan Livets träd och korset stärktes Kristusmytens mönster av liv, död/lidande och återuppståndelse/nytt liv: det länkade samman å ena sidan berättelsen om livets uppkomst och hur människans liv blir ändligt med å andra sidan berättelsen om Jesu död och uppståndelse. Livets träd återkommer också i Uppenbarelseboken och ger människan hopp om ett framtida liv: ”Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folket” (Upp 22:14).

Korset i sig är en uråldrig symbol som använts i många kulturer och religioner. Med sina två linjer som möts skapar det ett centrum varifrån fyra riktningar utgår och utgör på så sätt en tydlig symbol för ett axis mundi. Jesu kors blev världens centrum.  På 200-talet använder biskopen av Rom, Hippolytus, analogin mellan trädet och det ”kosmiska” korset, vilka han beskriver som världens mitt. I en påskpredikan säger han:

”Detta träd, utsträckt som själva himlen, har växt upp till himlen från jorden. Det växer i evig tid och höjer sig upp mellan himmel och jord. Det är stödjepunkten för allting och platsen där alla kan finna vila och ro. Det är grunden för vår runda jord, kosmos centrum. I det är alla olikheter formade till en helhet. Det hålls samman genom andens osynliga band så att det inte kan brytas loss från det gudomliga. Det vidrör himlens högsta höjder och gör jorden fast under dess fot, och griper tag i regionerna mellan dem med omätliga armar.” 
(Ur Rahmer 1965, översättning Maria Rönn)  

Trädet i världens religioner
Kopplingen mellan Livets träd och Kristusmönstrets liv, död och uppståndelse har beröringspunkter med andra religiösa myter. I nordisk mytologi hänger till exempel guden Oden i det stora världsträdet, en stor ask med namnet Yggdrasil, i nio dagar och nio nätter.

Överhuvudtaget visar Livets träd som universell symbol på det gemensamma som finns i religionens värld, men också på det unika för varje religion. I det judiska fromhetslivet används till Etz Chaim (hebreiska för Livets träd) flitigt och hänvisar bland annat till synagogan och skrifter inom den rabbinska traditionen. Livets träd hör också samman med i Kabbalan och finns i Skapelseberättelsen. I Ordspråksboken kopplas Livets träd till Visheten: ”Hennes (= Vishetens) vägar är ljuvliga att gå. Alla hennes vägar är trygga. För dem som håller sig till henne är hon ett livets träd – lycklig den som håller fast vid henne” (Ordspråksboken 3:17–18).

Buddha fick sin upplysning under det heliga Bhoditrädet. Enligt de tidiga lärjungarna hade han klättrat upp i trädet och blivit kvar där. Genom detta sätt hade han överskridit sin jordiska existens och blivit ett med kosmos inre medvetande. I en del texter är därför medvetandegöraren Bodhiträdet, inte personen Buddha.

Livets träd fanns även som symbol i kulturer som Mayakulturen och bland Aztekerna. Det förkroppsligade de fyra väderstrecken och var som axis mundi förenad med underjorden. I gamla Egypten stod det heliga trädet Sykamoren på tröskeln mellan liv och död. I daoismen berättas om ett träd som producerar en persika varje tretusende år och den människa som äter av det blir odödlig. I många kulturer är fikonträdet ett axis mundi. I Indiens heliga texter och bildkonst är det ofta ett asvattha-träd eller banyan-träd. 

Trädet i Heliga danser
I Heliga danser använder vi en skål med vatten som symbol för Livets träd. Blommorna som flyter på vattenytan symboliserar grenarna på Livets träd och de tända ljusen som flyter bredvid representerar trädets symbol för födelse och liv. Den orörliga stenen i botten av skålen symboliserar rötterna på Livets träd och representerar trädets symbol för lidande och död.

I dansen är det vårt axis mundi, på samma sätt som till exempel totempelaren är axis mundi för de dansande inom olika indianska kulturer. Men det är också en påminnelse om att även vi själva är livets träd. Rötterna påminner oss om den förankring och stabilitet som vi människor behöver och hur vi är länkade till varandra genom historien. Grenarna och bladen som sträcker ut sig mot världen, och rör sig i vinden, är en bild för vårt behov av varandra och vårt sökande efter det som är större än oss själva. Och genom trädets förändring under årstiderna ser vi våra egna cykler av liv, lidande/död och nytt liv.

Maria Rönn

 

Litteratur
Cook, Roger. 1974. The tree of Life i Thames and Hudson-serien Art and Imagination.

Eliade, Mircea. 1991. Symbolism of the center in images and symbols. Översättning Philip Mairet.

Rahmer, Hugo. 1965. “Christian and Pagan mysteries” i Papers from the Eranos Yearbooks, 2: The Mysteries.